Mästerjägaren

Matte har balkongdörren öppen dygnet runt nu på sommaren och då flyger det ofta in mat till mig. Nattfjärilar, harkrankar och annat gott. Jag får förstås jaga dem innan och det är ju alltid skoj. Så här brukar det gå till, här är det en nattfjäril som står på menyn:

Jag spanar lite på den, ser hur den rör på sig och gör mig beredd till anfall.

Börjar gripa tag med ena tassen...

...har den i mitt våld. Funderar på om jag skall äta den nu eller senare. Bestämmer mig för att släppa den en stund till för att få leka lite mer med den.

Tar nya grepp mot den. Släpper den. Spanar och fångar igen.

Men nu äter jag slutligen upp den. Levande.

Matte tycker att jag är lite grym som leker med insekterna och inte äter upp dem på en gång, men sådana är ju faktiskt vi katter. Vi vill ju ha lite lek också. Och levande leksaker är ju de bästa. Men matte är lite stolt över mig iallafall, för att jag är en så duktig jägare och håller lägenheten fri från insekter.