Sparvens andra utställning - 14.2.2009

Så var det dags igen då! Det började på onsdagen med ett sånt där jobbigt bad igen. Mattte tvingade in mig i badrummet och tvättade hela pälsen på mig två gånger och sköljde i en evighet.

Sen hällde hon någon sorts vätska på mig och sköljde hela mig igen i evighet. Jag försökte smita flera gånger, men matte höll fast mig.

Vad skall detta duschande vara bra för egentligen? Jag är ju fin som jag är! Se bara så jag ser ut när jag är dyngsur! Det här är inget roligt för en katt! Förstår inte människor det?

Efter den hemska duschen fick jag iallafall krypa upp i en handduk i mattes famn och det var myyyyysigt! Jag låg kvar där länge och huttrade, och matte försökte gnugga mig torr och trösta mig.

Två dagar senare tyckte visst matte att jag skulle duscha igen! Vad håller hon på med? Men det var bara bakdelen som skulle duschas, min framkropp förblev torr. Som om jag skulle se fet ut i pälsen där bak?! Hmpf! Sen fick jag ligga på mattes knä och blåstorkas, som förra gången också. Men det är rätt skönt faktiskt.


Och dagen efter det bar det iväg igen då. Fast nu var det en kortare resa iallafall. Matte stoppade in mig i en bur i en stor lokal med massor av andra sådana burar med andra katter i. Jag fick en kudde där inne, min gamla röda toalett som var på toalettstolen förut, mat och vatten. En boll att leka med fanns upphängd, fast jag var knappast på lekhumör där. Matte satte dit ett skynke igen i buren så jag kunde få gömma mig lite om jag ville. Men den här gången kikade jag faktiskt ut lite grann, lite spännande var det ändå.

Men matte bar runt på mig en del också. Jag blev lite rädd och förvirrad när jag såg så många andra katter, men i mattes famn var det tryggt. Matte skyddade mig från dem andra. Och sen skulle jag fram till en ny farbror som klämde och synade mig. Han lyfte upp mig och synade mig från alla håll och kanter.

Men den här gången var jag faktiskt inte alls rädd. Mer nyfiken faktiskt.

Sen fick jag komma upp i mattes famn igen ett tag, för att en kort stund senare komma till farbrorn igen för att jämföras med en annan katt. Den andra katten fick en fin silvrig vattenskål på fot av farbrorn. Den hade varit trevlig att ha och dricka ur där hemma. Jag fick en rosett iallafall, men den kunde man ju inte använda till något, så den var inget intressant. Matte satte fast rosetten på buren och plockade undan skynket. Så här såg min bur ut då:

Sen plockade matte ur sakerna ur buren och stoppade mig i min riktiga bur igen. Och så åkte vi hem. Alltid skönt att komma hem igen!

Matte kompletterar: Sparven bedömdes av Louis Coste den här gången, en fransman. Tyvärr skrev han för oläsligt på bedömningssedeln, men ordet "nice" förekom här och var. Ögonen kunde ha en lite djupare färg, och på magen fanns det lite små svagt bruna fläckar, annars var hon jättefin och bra. Och hade en "ragdoll-look" också, några andra ragdolls han bedömde sades ha en mer "birma-look". Så det var trevligt. Sparven blev dock Ex1 för att det inte fanns någon annan katt som kunde bli det. Hon var den enda brun mitted där. Nu har jag lovat Sparven att inte ta henne på någon utställning mer på ett tag, jag har inte hjärta att utsätta henne för dessa hemska bad så ofta.