Sparven blir stor kisse och börjar löpa

En dag hände något konstigt med mig, det kändes jättekonstigt i hela kroppen. Det liksom gjorde ont och kliade i hela mig, särskilt mellan benen just. Det var som att jag behövde någonting. En kattpojke! Matte sade att jag blivit könsmogen, det var ett svårt ord. Jag sköt upp hela bakdelen så mycket jag kunde och pep som bara den. Se här bara hur jag led!

Matte försökte klappa och trösta mig, men jag gick inte att tröstas. Det var bara för jobbigt! Och jag visste ju inte riktigt vad som hände heller, så det var läskigt. Jag pep i högan sky, har matte berättat. Jag ville ju så desperat ha en kattpojke, men det fick jag inte. Istället tog matte med mig till en doktor.



Doktorn tog fram en läskig spruta och matte höll i mig medan jag fick sprutan i mig. Jag blev så rädd så jag hoppade till så mycket så sprutan åkte ur och hamnade i mattes hand istället. Det var inte mer än rättvist, tycker jag. Skall jag ha en läskig spruta så kan hon få det också. Sedan fick jag en tratt över huvudet, så jag inte skulle bråka mer, sade doktorn,, och så höll matte hårdare i mig. Sprutan kom in och det gjorde ONT. Men sedan fick jag ligga i mattes famn och matte tröstade mig. Plötsligt blev jag bara jättetrött och somnade där i mattes famn. När jag vaknade upp låg jag i buren med filtarna om mig och var alldeles omtöcknad.

Då mådde jag inte bra minsann! Jag kunde inte ens stå på benen! När jag skulle gå på toaletten så kom jag inte längre än till hallen och föll ner och kissade på golvet. Förargligt, nu fick matte torka upp efter mig. Men matte sade att det inte gjorde något och tröstade och klappade mig. De närmaste två-tre dagarna låg jag mest i buren och vilade. Ibland låg jag på fåtöljen i mattes arbetsrum och tittade på när matte skrev på datorn - men det var ett sjå att komma upp dit. Jag fick ta i av alla krafter för att komma upp, det kändes konstigt för jag hoppar ju upp dit lätt som en plätt annars. Matte lade en filt under mig, så det inte gjorde något om det skulle komma kiss.

Jag hade ju ett sår på magen också på en kal fläck. Det måste jag ju visa. Men jag brydde mig inte om såret och det gjorde ju inte ont heller, så det bekom mig inte. Matte var dock intresserad av det och ville titta på såret varje dag. Sen såg man mindre och mindre av såret för att det kom ny päls där, och det var skönt, tyckte jag.