En ny vippa i julklapp

Jag har fått en ny vippa i julklapp! Min gamla var helt utsliten efter alla vilda lekar med den. Så här roligt hade jag med den nya jag nu fått, det är en skramlande mus med fjädrar på den.

Sparven och Maria önskar god jul!

Sparven och Maria önskar god jul!!!

Sparven vill dock inflika: Men matte, den där luvan var faktiskt inget rolig! Nästa år får du allt lura på någon annan den istället! *fnyyyys*

Framsteg på toaletten!

Nu har min toalett förändrats igen. Jag har vant mig vid att det är ett hål på toaletten nu och hålet har blivit lite större med tiden. Så här har det sett ut:

Vänster: Orange bricka med plastskiva med hål fasttejpad. Med utökat hål för varje dag

Höger: Bara orange bricka

Vänster: Grön bricka med plastskiva med hål fasttejpad. Med utökat hål för varje dag.

Höger: Bara grön bricka

Nu går jag på grön bricka alltså och det är inga problem. Matte är så stolt över mig! :-)

Matte kompletterar: Sparven är verkligen jätteduktig på LitterKwittern, men ett litet problem har vi. Det hon gör kommer inte i hålet, utan på gröna brickan. Hon har oftast en helt korrekt sittposition med alla fyra tassar på vita sittringen, så förmodligen NÅR hon inte hålet. Det känns svårt att gå vidare så länge det hon gör inte kommer i hålet, för hur skall Sparven annars kunna veta att det är meningen att det skall komma i hålet?!

Promenad i vintermörkret

I höstas gick vi ut en del på promenader, matte och jag. Det var mysigt och härligt, tyckte jag då. Men nu är det ju så kallt ute och så har det varit snö också. Matte har försökt locka ut mig flera gånger, men jag står bara utanför porten och vill inte ta ett steg. Men idag blev jag faktiskt lite sugen på att traska runt kring husknuten fram och tillbaka. Där finns det jord som är skön att gå på samt grässtrån att tugga i sig. Här en bild från dagens promenad:

Sparven vill visa upp sin brorsa!

Nu har jag genom mattes hjälp fått bilder på min brorsa Caesar (S*Wildur's Avalanche) och jag måste bara få visa upp honom här för alla jag känner!! Så här ser han ut:

Och gillar också att ligga raklång på rygg vid sin människa:

Verkar vara en riktig livsnjutare han också:

Och soffor gillar han med, precis som jag:

Är han inte fin, vad??? Min egen brorsa! *sträcker på mig av stolthet*. Han är så lik vår mamma Pirelli också! Själv brås jag ju (och syrran också) mer på vår pappa Albin. Jag tycker det är så roligt att ha fått kontakt med brorsan igen! :-) Han bor i Kil i Värmland, inte så långt ifrån där vi växte upp.

Psst Caesar förresten, har du prövat att springa racerlopp mellan soffväggen och dynorna? Du hoppar liksom in precis mellan där du sitter på kortet och så är det bara att rusa på. Det blir som en grotta liksom och det är lite trögt att springa i början, men det är ju det som är det roliga. Jag äääääälskar detta! Matte är inte så jätteförtjust i denna lek, men hon låter mig ändå hållas.

Lite mer om LitterKwitter

Nu skriver matte ett eget inlägg...

Tänkte jag skulle berätta lite mer om LitterKwitter och hur jag kom att köpa hem ett sådant. Jag såg en länk om det på en kattsajt strax efter jag fick hem Sparven, men trodde väl inte riktigt på det då. Tyckte det verkade konstigt och synd om katterna. Men sen läste jag om det igen lite senare på kattforumet på nätet jag är med i och fick då höra lite mer om det genom en som toalettränat sina katter. Och då fick jag en bättre och klarare uppfattning och tankar om det stöttes och blöttes.

Jag kom då fram till följande:

• att LitterKwitter-setet uppfunnits av en australiensare och blivit godkänd och rekommenderad av både veterinärer och kattbeteendespecialister. Och då kunde det knappast vara synd om katterna. Men som alltid med nya uppfinningar så ses det väl på med skepsis i början.
• att om det om det skulle vara "onaturligt" så är det väl i så fall lika onaturligt att ö.h.t ha en innekatt om man betänker kattens ursprunglighet som rovdjur. Människan har redan gått ifrån det "naturliga" hos katter så mycket att det varken är till eller ifrån med att katten lär sig gå på riktig toalett.
• att en katt krafsar för att den vill dölja lukten från det den gjort. Och när kisset och bajset kommit i toaletten så luktar det ju mindre än vad det gör från en kattlåda. Så kattens behov att krafsa blir därför mindre när den går på vanlig toalett.
• att fördelarna vida överskrider ev nackdelar (sen jag läste mer om det kan jag inte ens se några nackdelar med det längre, förutom att träningen tar tid förstås): Det blir billigare, mindre skräpigt och framför allt MYCKET MER HYGIENISKT än kattlåda.
• att katter också är smidiga djur som är duktiga på att balansera på smala staket och liknande, så att en toalettsits inte utgör några problem för dem.

Så jag beslöt mig därför för att LitterKwitter-träna Sparven. Men - och det är här man kan se om det är synd om den enskilda katten eller inte - det är hela tiden Sparven som bestämmer takten. Skulle jag köra på i mitt race med de nya nivåerna utan att se till hur Sparven upplever det, då skulle det vara synd om henne! Men Sparven är med hela tiden och talar om vad hon tycker. Hennes språk är hennes toalettbeteende och för att verkligen kunna vara lyhörd för detta har jag gjort en form av toalettlista där jag antecknar varje toalettbesök. Dag, tid, vilken nivå man är på samt eventuella observationer. Skulle jag t ex se att det börjar gå lång tid mellan toabesöken så backar jag tillbaka ett steg och inväntar. Så Sparven är med och talar om!

Vi har bara haft ett enda misstag (dvs kiss/bajs på annat ställe) och det var i början när jag bytte direkt från röd till orange bricka - sen kom jag ju på att man kunde hitta på mellansteg. Jag är med och diskuterar våra framsteg och så på LitterKwitter.coms forum, där uppfinnaren till LK också är med och skriver. Det har inte funnits så jättelänge det här, så vi går i bräschen för något nytt, Sparven och jag! :-)

Sparvens toalett - LitterKwitter-träning

Jag har fått en ny toalett också, måste jag berätta! Fast det var lääääänge sen egentligen. Och toaletten ändrar sig hela tiden - mycket skumt! Matte måste rengöra mycket oftare nu, efter varje toabesök putsas och fejas det... Tjaaa, vill hon göra sig det besväret så är väl det upp till henne. Och så skall det berömmas och klappas efter varje toabesök - mycket skumt detta. Att det skall vara så märkvärdigt att bara gå på toaletten?

Så här såg det först ut, här poserar jag vid min nya "låda", en röd bricka med pellets i.

Inga problem att gå på den, var lite ovant första gången bara. Pelletsen är urhärlig att krafsa i, och framför allt leka med!!! Man får en härlig lekstund efter varje toabesök. Wow alltså! :-)
Efter några dagar så lyftes den upp på toaletten, där matte sitter. Här sitter jag och trycker:


Sen efter några veckor blev det riktigt läskigt! Det kom en orange bricka med ett hål i mitten! Jag blev rädd och vågade inte gå. Undersökte det gjorde jag iallafall!

Istället så kissade jag på golvet i köket, men matte blev inte arg. Hon förstod att jag blev rädd och så ändrade hon tillbaka till det förra igen, den röda brickan utan hål. Jag hade den ganska länge. Sen ändrade hon igen och så var det två brickor, först den röda och sedan den orange med hålet ovanpå. Det var ingen större förändring egentligen, bara att man kom lite djupare ner i mitten. Det var inga problem att gå på den!

Sen blev det plötsligt mindre och mindre pellets i mitten och till slut ingenting alls. Matte säger att jag är väldigt duktig!

Efter besöket av kattinkräktaren och när jag var så dålig i magen så gjorde matte inga förändringar i min toalett på ett tag. Så jag var kvar på den här nivån väldigt länge faktiskt.

Men sen förändrades det igen. Då blev det bara den orange brickan fast med en plastbit under och ett litet litet pyttehål i mitten. Så här:

Inga problem alls för mig! Och matte berömmer hela tiden. Sen utökades visst hålet för varje dag. Pyttepytttelite varje dag. Och nu idag ser hålet ut så här:

Är jag inte duktig, vad??? :-) Det säger iallafall matte och alla som kommer hit. De är alla imponerade över mig. Och joooo, man blir ju lite stolt själv också! *sträcker på mig*

Matte kommenterar lite grann också:

Jag håller alltså på och toalettränar Sparven med hjälp av ett LitterKwitter-set. Här kan man läsa mer om detta:

http://www.litterkwitter.com/en/index.php

Vi började i mitten av oktober så vi har varit igång ett tag. Det består alltså av en toalettring och så finns det tre stycken brickor, röd, orange och grön. I den röda är det inget hål, i den orange ett mellanstort och i den gröna ett större. Det visade sig att det var för stort steg mellan röd och orange, så vi fick backa tillbaka och jag fick försöka hitta mellansteg. Vi går väääääldigt långsamt fram, jag och Sparven. Och än så länge går det riktigt bra! Men det är ett visst jobb, man får rengöra ordentligt efter varje toabesök och inför varje förändring bör man helst vara med och se hur det går och berömma ordentligt. Det gäller att man är hemma mycket med andra ord. Jag jobbar bara 50 %, så det funkar bra för mig. När Sparven var dålig i magen kunde jag inte jobba alls, då var det ett heltidsjobb att rengöra toalettsetet bara, så det gäller att ha tålamod!

Lös i magen och diarre

Sen har jag varit dålig i magen och haft diarre också! Jag vet inte (och inte matte heller) om det är pga någon mat - jag äter Purina Pro Plan Kitten och får lite blötmat ibland också - eller om det var en stressreaktion efter det otäcka kattbesöket. Det började några dagar eller en knapp vecka efter att den andra katten åkt. Jag hade ju ändå kommit över det hela (det hade dock inte matte gjort, hon mådde fortfarande dåligt över sitt svek, har jag fått veta!), men stressreaktioner kanske kan komma i efterhand?

Mitt bajs blev bara lösare och lösare och sen var det diarre. Matte blev lite orolig för mig och ringde veterinär. Jag fick då ett nytt torrfoder från veterinären som hette Hills Diet I/D. Och det blev bra på bara någon dag. Och jag slapp åka in till veterinären själv. Skönt.

Nu har jag långsamt återgått till Purina Pro Plan igen och det verkar fungera bra.

Sparven får kattbesök - ooootäckt!

Nu har vi inte bloggat på ett tag, matte och jag. Jag är ju rätt duktig själv på att berätta och så, men liiiiite hjälp behöver jag ju ändå från matte, så jag är lite beroende av att hon har tid och ork att administrera. Nu har jag tjatat på matte lite att få ändan ur vagnen så jag kan berätta lite om saker som hänt.

Först skall jag berätta om när matte svek mig. Matte vill helst inte skriva om detta egentligen, vet jag, för att hon skäms så mycket. Men jag skriver om detta ändå, faktiskt! Tji, fick du, matte!

En gång så kom hon nämligen hem med ett stort kattmonster! Fy vad! Jag blev helt förskräckt och chockad. Denna andra katt som ju var stooooor kom ju liksom och tog över mitt revir! Matte skulle ha oss båda att lukta på varandras filtar för att vi skulle bli vänner. Pah! Knappast att jag ville vara vän med denne inkräktare.

Och tog över mitt klösträd gjorde hon också! Och matte sade ingenting!

Jag bara stod och tittade. Fick ståpäls av rena förskräckelsen.

Så fort den stora läskiga inkräktaren bara närmade sig mig så morrade jag till det värsta jag kunde. Här bor JAG!

Jo, jag kan ta ton minsann! Hon skulle inte komma hit och ta över, det gjorde jag klart för henne på en gång! Jag jagade iväg henne under soffan. Så fort hon ens stoppade ut tassen så motade jag bort henne igen med mitt morrande. Matte har aldrig hört mig morra så förut, men nu fick även hon veta vad jag går för.

Jag blev väldigt sur och besviken på matte också. Det här trodde jag inte om henne, det var ju hon och jag! Hon försökte blidka mig genom att gosa och kela, men nähej, det ville inte jag. Jag drog mig undan från henne, hon hade ju svikit mig. :-( Jag vågade inte riktigt gå på toaletten heller, för vem vet om den där stora inkräktarkatten bara skulle komma in mitt när man satt där...

Men sen försvann hon tack och lov. Efter knappt ett dygn. Jag såg när matte stoppade henne i buren och sen for de iväg. Och matte kom hem ensam. Hon var olycklig då över att ha svikit mig och bad verkligen tusen gånger om ursäkt. Hon gav mig extra god mat och försökte verkligen vinna tillbaka mitt förtroende, så jag förlät henne. Och hon lovade på heder och samvetsord att inte göra så mer, att det är hon och jag bara och det känns tryggt.

Matte vill förklara lite: Sparven ville gärna berätta om denna hemska upplevelse, även om jag själv helst vill förtränga det... Den "stora inkräktarkatten" som Sparven refererar till var en maine coon-katt som jag blev tillfrågad om jag kunde kattvakta en vecka. I min enfald trodde jag att Sparven skulle bli glad att få någon att leka med, men riktigt så enkelt var det ju visst inte.

När jag märkte att Sparven inte ville gå på toaletten eller ville låta sig bli klappad av mig så blev jag riktigt oroad. Jag var livrädd att jag skulle ha traumatiserat min lilla sparvälskling för gott, och att hon aldrig mer ville ty sig till mig... Det blev lika hemskt för matte som för kisse. Maine coone-katten som f.ö. hette Cynthia och var ursöt fick snabbt komma hem till mina föräldrar istället under veckan jag skulle ha henne. Tack och lov så förlät Sparven mig och återfick sitt förtroende för mig. Men jag kan inte förlåta mig själv för det! Jag handlade i god tro, men att se hur dåligt Sparven mådde av det var så hemskt att jag aldrig kan förlåta mig själv för det! :´-(

19.10.08 - Besök och presenter

Nu har jag riktigt blivit uppvaktad här i dagarna två - och ändå fyller jag inte ens år. Det har kommit besökare hit både igår och idag och bägge hade presenter med åt mig. Igår fick jag en ny fjädervippa, min gamla har slitits ut lite efter all lek med den. Så det blev en del lek med den nya vippan.

Och så fick jag ett fint kort också. Det var en bild på Pettson och katten Findus och det stod så här: "Fröken Sparv till tassa" (istället för "till handa" förstås - jag har ju tassar). Och: "Hej lilla Sparven! Om du visste vad jag är nyfiken på dig. Tänk vad bra att du har kommit till Maria. Hos henne har du det bra och trivs har jag hört. Må så gott lilla gumman. Kerstin".

Och från besökarna idag fick jag godis, mat och en leksaksmus.

Sen åkte vi med dem hem till gammelmatte och gammelhusse (mattes föräldrar). Där lekte jag lite till med med nya vippan.

Och låg lite grann i deras sköna soffa.

Och sen åkte vi hem. Spännande och rolig dag!

18.10.2008 - Sparven är så stolt över sin bror!

Jag är så stolt så jag nästan spricker! Min brorsa har blivit utställningsstjärna!!! Min egen käre Avalanchebror, han heter Caesar nu skrev han. Vilket fint namn han har skaffat sig också sen han flyttat hemifrån! Han har skrivit kommentarer här i min blogg och jag blev SÅ GLAD att höra från honom! :-) Brorsan min! :-)

Tänka sig att brorsan varit på utställning och visats upp, det hade gått bra för honom skrev han också. Jag är så stolt över honom! Själv är jag lite feltecknad på bakbenen, har lite för mycket brunt där, så jag passar inte riktigt på utställningar. Men matte tycker att mitt temperament (svårt ord) är så bra att jag ändå borde kunna ställas ut någon gång. Får väl se när det blir. Tänk om jag isåfall kunde stöta på brorsan där då...

Här är en bild på mina båda bröder tillsammans när de var små och fortfarande bodde hemma, jag vet dock inte vem av dem som är Avalanche - Caesar. Visst är de snygga???


Pssst, brorsan, om du vill får du gärna skicka en nytagen bild på dig till min matte, det skulle vara så kul att se hur du ser ut nu. Har du också växt sen sist? Jag har vuxit jättemycket sen jag flyttade hem till min nya matte här. Nu är jag ingen liten "sparv" längre, men jag har fått heta Sparven iallafall, som för att påminnas om hur liten jag var som mindre. Jag fick ju stödmatas av vår matte när vi var nyfödda.

Fast egentligen kallas jag mest för 'Mattes lilla kissegumma', 'sparvegullet', 'mattes lilla älskling' och liknande. Hon är rolig hon, matte, med sina olika namn, men är man omtyckt så är man. ;-)

29.9.08 - hårtork och massor av besökare!

Matte och jag har besök. Två personer är det och de kom igår. De var snälla och roliga och både gosade och lekte med mig. Sen helt plötsligt ville de ha mig i duschen igen med det där konstiga skummet de satte på mig och gnuggade in mig med.

Men egentligen var det rätt skönt ändå, måste jag ändå erkänna... Åtminstone när de stängde av duschen och lät mig sitta i badvattnet. Här är en bild på mig i badet:

Men inget går ju upp mot att vila och torka i mattes famn efteråt med en handduk om sig.

Efteråt väntade något riktigt läskigt. De plockade fram en en blåsapparat och började blåsa på mig med den. Varm luft.

Men jag hade sett den där blåsappararen förut, matte har satt på den flera gånger och blåst mot sig själv (Matte kommenterar: jag har under en tid hållt på och blåst mot mig själv med hårtorken för att Sparven skulle få vänja sig vid den, så att det skulle bli lättare när jag nu försöker införa den för att torka Sparven med efter dusch/bad). Det läskiga var egentligen inte att få varmluften på mig - genom det torkade jag ju mycket snabbare, utan LJUDET!

Några timmar senare kom ännu fler gäster. Massor av besökare fick vi. De ville alla ha mig i famnen och gosa med mig, men jag höll mig mest till en av dem. En som skrivit en kommentar här i min blogg förut, så det blev lite som att jag kände henne då redan. Hon var bara sååååååååå mysig att sitta hos!!!

Två av gästerna, de som kommit först och som var med under badet, blev kvar över natten. Jag passade på att busa riktigt ordentligt med dem under natten. Hihihi. Deras fötter var väldigt roliga nämligen.

27.9.08 - Promenad i skogen

Idag hade jag lite spring i benen så matte och jag gick gick ut på promenad. Med de där remmarna runt hals och mage igen, men den här gången hade jag vant mig och det var riktigt skönt att komma ut och traska lite och upptäcka allt som finns där ute. Vi har skogsbrynet precis där vi bor.

Jag klättrade i träd bl a.

Det var riktigt häftigt. Ungefär som trädet inne hos oss, fast av ett annat material. Mycket tjockare stam, kram- och greppvänligt. Fast jag kom ju inte så högt upp, pga remmarna.

Satt och spanade lite gjorde jag också.

Och käkade gräs.

Och smög runt i buskarna och lurade.

Såg en annan katt också, som gick lös. Först stirrade hon bara på mig, sen började hon morra och nästan gå efter mig. Jag blev lite rädd och tittade på matte för att hon skulle rädda mig från det otäcka djuret. Men hon stod bara och tittade på.

(Matte kompletterar: Jag ville inte "rädda" Sparven här för jag tyckte att hon kunde behöva lite social träning med andra katter här i grannskapet. Jag kan ju inte skydda henne från allt och hon behöver få lite skinn på näsan. Jag hade full koll iallafall på vad som hände och var beredd att rycka in om så skulle behövas).

Till slut morskade jag upp mig lite faktiskt och innan vi gick hem igen hann jag faktiskt morra lite och gå efter henne också. Jag var riktigt stolt över mig själv när vi kom hem igen. Och trött. Då passade mattes nya kruka bra.

Här ser ni förresten hur karsk jag kan vara när jag väl lägger den sidan till. Kom an bara den som vågar!!